Sävar är en av de äldsta byarna i området omkring Umeå med anor ända tillbaka till vikingatiden. Vad man vet har människor bott här sedan åtminstone 1000-talet och det finns tidiga bevis på att man levde på jordbruk, fiske och jakt och att Sävar var ett förhållandevis välmående samhälle. Från 1500-talet och framåt var detta ett av de största bondesamhällena i trakten och det fanns femton bondgårdar, en kyrka och en kvarn.
På 1700-talet genomgick Sävar en ganska stor förändring då man byggde ett sågverk här, vilket fick många konsekvenser för lokalborna och ortens ekonomi. Senare fick man även ett järnbruk och det rådde full aktivitet under 1800-talet, då man bland annat tillverkade produkter av järn som spadar och kättingar. Man flottade timmer utmed ån till Skeppsvis, herrgårdar byggdes och det rådde full sysselsättning ända fram till slutet av århundradet.
Eftersom det fanns timmer, järn och bondgårdar här blev det en perfekt plats för den svenska armén att slå läger under det Finska kriget. Detta krigs huvudinblandade var Ryssland och Sverige, som var backade av Frankrike respektive Storbritannien. År 1809 hade ryssarna invaderat och tagit Umeå och i augusti samma år kom den svenska hären hit för att återta sin stad. Svenskarna leddes av fänrik Gustav Wachtmeister, en förfader till den nyligen framlidne greve Ian Wachtmeister. Man slog läger i Sävar och förberedde sig för det stora slaget i Sävar, som slutade med att svenskarna var tvungna att dra sig tillbaka efter att ha förlorat hela 600 man. En månad senare hade Ryssland vunnit kriget och Sverige var tvunget att skriva på ett fredsavtal som innebar att man förlorade Finland.
Under 1900-talet hade Sävars järnbruk och såg lagts ner men byn fortlevde som en tätort. Idag bor här cirka 3000 invånare och man har spridit sig runt Sävaråns båda sidor.